MITT I FOLKHEMMET

I förra helgen fick jag en fantastisk present! En tavla, men inte vilken tavla som helst. En tavla föreställande Linköpings domkyrka, målad av Karin Bäckman! Låter inte så fantastiskt i era öron men i mina gör det verkligen det.

 

Karin Bäckman är min mormors mammas moster, därför går hon under namnet Moster Karin i vår familj. Karin föddes ca 1890 som första dottern i en familj med sju barn. Hon var dotter till Hulda och Karl-Alfred Bäckman, som var bosatta i Linköping. Moster Karin var dvärgväxt och blev förmodligen därför aldrig gift. Släkten var därför väldigt viktig för henne och hennes lägenhet blev, för släkten, en naturlig samlingsplats. Både min mormor och min mamma har många varma minnen av Moster Karin. Hon var en snäll, glad, kreativ och påhittig person som man kunde anförtro sig åt och som var mycket lätt att tycka om. Såhär såg hon ut i sin ungdom.

 

 

Jag är döpt efter Moster Karin och jag önskar verkligen att jag hade fått träffa henne medans hon fortfarande levde. Hon är en förebild för mig och därför blev jag så väldigt glad när jag fick tavlan som hon har målat.

 

Moster Karin var väldigt konstnärligt lagd, hon försörjde sig på att måla kransband till begravningskransar. Hon har också målat endel tavlor, och gjort endel skulpturer. Dessa föremål är utspridda i släkten och väldigt högt aktade. Jag fick tavlan av Bibbi, min mormors kusin, därför att jag har skrivit ett släktarbete, där jag berättar mycket om Moster Karin. Bibbi hade frågat sina barn om hon kunde ge tavlan till mig, egentligen är den ju deras att ärva, men de tyckte att jag hade gjort mig förtjänt av den. Lycka är den bästa beskrivningen på hur jag känner. Jag har ju tänkt att studera i Linköping så att tavlan har ett stadsmotiv därifrån passar ju så väldigt bra! Den ska verkligen få en hedersplats på min vägg, i all framtid!