MITT I FOLKHEMMET

I något av de tidigare inläggen skrev jag att jag skulle skriva om varför kriget i Bosnien skedde överhuvudtaget. Jag kommer inte hinna gör det innan vi åker nu på torsdag, kanske att jag kommer hinna det när jag kommer hem. Men annars tycker jag att de som är intresserade ska lyssna på det radioprogram ”Svenskar i Bosnien” som jag länkade till i ett tidigare inlägg. Det ger en bra förklarning där.

Men nu över till Ferids berättelse. Ferid var som jag nämnt tidigare och föreläste på en av för träffarna inför resan. Hans historia och framförallt hans budskap var så viktigt, och jag känner att jag ville dela med mig av det på något sätt.

Det som man behöver veta om kriget innan man läser Ferids berättelse är att det utkämpades mellan, serber som är ortodoxa, kroater som är katoliker och bosniaker som är muslimer. Det finns ingen av parterna utan skuld i kriget, alla sidor utförde fruktansvärda saker. Ferid är muslim, bosniak, och bodde i ett område som ockuperads av bosnienserberna. Resan jag gör till Bosnien är med Röda korset, som är en obunden organisation, som har grundprinciper som tillexempel opartiskhet och neutralitet. Därför lär vi oss om konflikten utan att ta ställning och vi lär oss om det som hände sett från alla sidor. Ferids berättelse av kriget är sett ur ett av perspektiven. Bara för att jag i egenskap av Röda Korsare inte ställer mig på någons sida betyder inte det att jag inte tycker att det som gjordes mot Ferid inte var fel. Det var verkligen fruktansvärt, det som folket från alla grupper i Bosnien utsattes för. Omänskligt och grymt!

Det han berättade var hemskt att lyssna på och under berättelsens gång la han hela tiden stor vikt vid att det är viktigt att vi vet vad som har hänt i historien, vad människor faktiskt är kapabla till, för att motverka att det händer igen. Han sa att han aldrig trodde att krig och etisk rensning kunde ske i hans liv och trygga värld. Ferid berättar att han hade hört berättelsen från andra världskriget med att det ”bara gick från ena örat till det andra”. Han trodde inte krig kunde hända igen i hans land, och så tänker nog många av oss här i Sverige också. Men lika osannolikt som det är för oss var det för Ferid med ett krig, och ett krig blev det. Kunde det hända där, kan det också ske i andra länder Sverige inräknat, därför måste vi lära oss av mänsklighetens misstag.

Ferid berättar att som han ser det handlar inte kriget om religion och etnisk tillhörighet allra först, utan snarare om politik. Han berättar att det var propagandafilmer som fick människor av olika religion och etnicitet att vända sig mot varandra. Detta skedde bara över en natt, Ferids bästa vän bröt kontakten från ena dagen till den andra bara för att han hade en annan religionsåskådning än Ferid. Ferid berättar att han inte trodde att det var sant, att något sådant bara kunde ske, att man kunde förvandlas till fiender så snabbt.

Tiden från fred till fullt krig och förtyck i Ferids by gick mycket snabbt. Det första som hände var att de som inte var serber inte fick handla i mataffären, den bevakades av beväpnade vakter. Situationen i det ockuperade området blev mer och mer stressad och pressad, man hoppades på hjälp från NATO men inget hände. De styrande började dela upp makten och styret mellan de tre olika parterna. Detta pågick i ungefär 15 dagar och under den tiden försvann många viktiga nyckelpersoner spårlöst, förmodligen avrättades de för att röjas utvägen. Serbisk militär började skjuta mot muslimska områden och till sist samlades många av dem ihop fördes till koncentrationsläger.

Mycket av de hemska händelserna under kriget filmades. Det var ju ändå i början på 1990-talet och tekniken hade kommit långt. Det var fullt möjligt för omvärlden att ta del av det som hände i landet i nyhetssändningar och liknande men trots det fruktansvärda som fanns filmat gjorde omvärlden något för att stoppa det. Det går fortfarande att hitta många av de klippen på t.ex. youtube. Kriget hann pågå i flera månader innan omvärlden reagerade och innan det kom hjälp, och hjälpen som kom var för knapp (hör mer om det i radioprogrammet).

Tillslut omringades Ferids by, Ferid och hans bror och pappa fördes till förhör av Ferids före detta bästa vän. Under förhören skildes fäder och söner åt och det användes både kroppslig tortyr, som misshandel och psykiskt tortyr för att förhöra ”fångarna”. Den psykiska tortyren kunde gå till så att man sköt sonen framför ögonen på fadern eller tvärt om, eller hotade med att göra det.

När förhören var över fördes Ferid, fadern och brodern till ett koncentrationsläger. Förhållandena där var fruktansvärda med misshandel, ingen sömn, ingen mat och inget vatten och detta var mitt i varmaste sommaren. Detta med att inte ens ha tillgång till rent vatten vara något som hade satt djupa spår hos Ferid och det försökte han förklara för oss. Att de förlorade den sista saken de flesta av oss kanske tar förgivet idag, vatten.

Under tiden i lägret kom Röda Korset dit och ville hjälpa fångarna och också att hjälpa dem att få skriva brev hem till sina familjer. Ferid och hans bror valde att inte skriva, vilket var tur. För efter att Röda Korset att lämnat lägret straffades alla som hade skrivit ett brev, dagen efter släpptes Ferid, hans bror och två till andra fångar . På vägen från det ockuperade området var de tvungna att passera en rad vägspärren. Vid en av vägspärrarna vaktade en gamla vän till Ferid som var serb. Helt utan anledning började den före detta vännen att misshandla Ferid, ytterligare en gammal vän dök upp och började slå han också. De slutade inte förrän en tredje vakt sa åt dem att sluta, då släppte de iväg Ferid, men de sköt efter honom. En av kulorna träffade Ferid i ryggen, men han kom undan. Jag har så svårt att förstå hur kan det gå så långt, hur kan ett sådant starkt hat helt plötsligt blossa upp mellan vänner bara för att man tillhör olika etniska grupper? Hur kan man slå och skjuta på en person som förr har varit ens vän. Detta måste vi förhindra att det händer, och det gör vi genom att åka till Bosnien och se och lära av konsekvenserna som blev där när man förlorar toleransen till varandra. Ferid klarade sig från kriget, och hamnade tillslut i Sverige men han har planer på att flytta tillbaka till Bosnien med sin familj, och han åker tillbaka dit minst en gång per år. Han saknar sitt Bosnien.

Det som framgick i berättelsen är att Ferid är otroligt besviken på att omvärlden inte reagerade mer på det som hände i Bosnien. Att inte folket fick mer hjälp och skydd.  En av huvudanledningarna till att han var hos oss och berättade sin historia är just att vi i Sverige, vi ungdomar som är de som är framtiden, måste reagera mer när liknande händelser sker innan de får sådana katastrofala följer som de fick i Bosnien. Vi ska inte bara reagera när det sker inom vårt eget lands gränser, vi måste också reagera när det sker i andra länder. Vi måste ställa upp för våra med människor och visa att vi finns!

Efter att Ferids berättelse är slut säger han en av det sakerna som nog berör mig mest under hela kvällen. ”Jag är glad att jag kan komma och berätta detta för människor som vill lyssna, men nu kommer det vara väldigt jobbigt för mig i en vecka fram över”. Att han ställer upp, lyfter på locket till allt det jobbigt och ger oss chansen att ta del av hans berättelse är både modigt och storartat gjort av honom. Detta kommer jag vara Ferid evigt tacksam för, tack!