Bloggdöden i lyxförpackning

 
 
Ja. såhär ser den ut! Min nya bokhylla, inhandlad och ommålad (med hjälp av den goda modern). Höstskål, kastanjer i en glasskål och lite tända ljus, Reijmyre och Pukeberg förstås! Monsterblomma a la Ikea och jag blev så jäkla nöjd!
 
Denna bokhylla är alltså lyxförpackningen till min bloggdöd (som om det inte redan va det?) och nej, den ska inte dö på riktigt, bara lite (typ som det varit det senaste halvåret?) (Ja!!). I bokhyllan står nu, längst ner, kokböcker..Sen på de två andra hyllorna vilar kurslitteraturen tungt! Dock, är den ju smarrig men ack så tungt å tjock. Just nu läser vi forntid till 1500-tal, kommer alltså bli expert på väldigt gamla saker!!!
 
Jag har precis fått tillbaka mina köksluckor, och när garderobsdörrarns kommer kan det nog äntligen bli en liten husesyn!
 
Tills dess, dö bloggen dö...
 
 

Grattis Cornelia!

I måndags kväll firade vi Cornelia som har köksluckor jag nästan kan mörda för! Vi hade en supermysig kväll med verkligen megamycket fika! Trevlig med lite spänning i pluggvardagen!
 
 
Glad över att fylla år?
 
 
Studentens bästa vän!
 
 
 

Kalmariter i stan, lördagkväll & söndag

Ett kul sammanträffande är att en av mina nya vänner i klassen, Maja, från Växjö, en av hennes kompisar är också god vän med Johanna. Ytterligare att sammanträffande är att Majas vänner var i Linköping samma helg. Det betyder stort tacokalas hos mig! En väldigt trevlig kväll!!
 
 
Efter denna väldigt lyckade och ganska sena kväll tog vi sovmorgon och långfrukost
 

Blommigt kontrast till regnet och rusket utanför fönstret. Planen var egentligen att hitta på nått ute, men vädret svek oss så vi la pussel i pyjamas hela förmiddagen istället, klagar inte!
 
 
Vilka gömmer mig bland bitarna?
 
När det blev dags för lunch gick vi till Berga Livs, som har allt Ica inte har typ. Vi köpte Ajvar och Baklava! Vi skulle nämligen laga Chivapcici, bosnisk paradrätt, så gott!!
 
 
Mums, och med detta till dessert dessutom!
 

När Erna och jag lagade maten la Johanna nästan klart pusslet, nu har de åkt hem. Jag saknar dem redan! Som tur är kommer det nya smålänningar och hälsar på nästa helg. Det ser jag fram emot!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kalmariter i stan, lördag

I helgen har jag haft finbesök av Erna och Johanna. Himla trevligt att få krama om dem igen! Det var också himla trevligt att prata ikapp om allt och att visa dem min nya stad! Vi gjorde stan på lördagen, Erna hittade ett supermys café, Linköpings motsvarighet till Kalmar Kullzenska! Så mysigt! Ska bli nya stammisstället!
 
 
 
 
Vi hann en sväng på Myrorna. Alla secondhand älskare, gå dit! En himla bra, välsorterad och stor butik där jag verkligen fyndar varje gång! I lördags blev det en fulsnygg gigantisk, tryckt karta över Australien..funderar på att hänga den i sovrummen..fortsättning följer på det!
 
 
 

"Varför skriver du inte på din blogg längre"

Jadu, har ju haft häcken full med att flytta till Linköping, börjat på universitetet med allt vad det innebär med nya vänner, nollning och ångesten över "kommer jag ihåg hur man går i skolan". Men uppenbarligen har jag överlevt allt detta, och inte bara det, jag har haft jäkligt kul! 
 
Får väl berätta mer om detta någon annan gång, men inte idag. Idag blir det nämligen....GAMLA kanske pinsamma FOTON! Eftersom senaste personen som tyckte att det var dåligt uppdaterat här var farfar så får det bli en liten flört med den sidan av släkten i detta inlägget! Jag är hemma och hälsar på över helgen för att lilla mamma fyller år och lyckades lägga vantarna på tidernas roligast tidningsklipp!
 
Pappa i egen hög person, i färd med att flytta hemifån 21 år gammal. Med hela bohaget i en låda på cykel!
Barometen 16 september 1986.
 
 
"Han tog sin säng och gick" säger pappa Rune. Mycket mer hade inte Leif med sig. Han inreder gärna med äldre möbler. Det är inne bland ungdomen. Språket alltså..
Fantastiskt roligt att den röda tröjan pappa har på bilden är en av mina favorittröjor idag!
 
 
Ser ut som praktexemplar till föräldrar, med en vilsen son i mellan sig. 27 år sedan, behöver jag säga att det syns!
 
Pappa har alltid varit road av foto och jag ska avsluta med att visa två ursköna bilder à la 1980-tal.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ålhult, hade jag bara pengarna så..

..hade jag köpt detta stället! Ett stort, underbart hus som står helt tomt! Mamma och jag råkade av en händelse hitta hit när vi körde vilse på jakt efter en loppis..Huset, herrgården, ägs idag av kommunen, men de verkar inte veta vad de ska göra med det, och jag har massa ideér! B&B, sommarstuga för många, kulturcentrum eller bara kort och gott, sommarparadis! Eller tänk vilka julfester man skulle kunna ha...
 
 
Vi hade vägarna förbi när vi åkte till Linköping för att kolla på en lägenhet..Då passade vi också på at stanna vid sommarstugan i Sandvik, Västervik, för att äta lunch. Jag är barnsligt förälskad i stället och det vara två år sedan jag var där senast, och nu kändes det verkligen som att komma hem!
 
 

Sol och bad om 2, snart dags att börja packa!


Vilken helg!

Denna helgen har varit så skön! Jag tog tag i mig själv och fick ner båda fötterna på jorden, och har nu inte en tanke på lägenhetsstress! Har blivit för mycket av den varan den senaste tiden...
 
Men nu i helgen har den varit som bortblåst. Jag började och avslutade fredagskvällen med att titta på "Days of our lives" en dok om världens bästa Queen! Gick på lördagsmorgonen till jobbet, sjungades på Queen. Åkte hem och åkte tillbaka till Nybro för Cruising. Lika mycket som jag gillar flygplan gillar jag gamla bilar, och Nybro Cruising är standens bästa händelse på året! Där är en stämmning, lukt och känsla man önskar man kunde spara på en burk! Det regnade, så kameran fick bo i bilen. Självklart kom solen fram tillslut, men kameran fick ligga där den låg..
 
 
Kvällen avslutades på en pub och sen en sen kväll hem till Ällebäck.
 
Idag har jag varit på återträff med gängen från Bosnienresan. Kan inte annat säga än att jag fortfarande älskar dem alla! Att jag saknar dem, och att längtar till nästa Bosnienresa! Efter hemkomst från träffen har jag skämt bort mig, ätit kvällsfikat i sängen och tittat klart på Queendokumentären. Det var och är fortfarande ett sånt fint band! Deras musik låter alltid otroligt bra i mina öron vad jag än är inne i för musikperiod för övrigt och det är nog den bästa komplimang jag kan ge deras musik!
 
 
Så nu sitter jag här i sängen å njuter av fågelkvittret som kommer genom den öppna dörren. Så mjuk, soligt och avslappande! Nu ska jag gå och göra mig en till kopp te!
 
 
 
 
 

Resan till BOSNIEN påsken 2013

Nu gör jag såhär, jag har så lite tid att det får bli resans guldkorn i bilder som ni får se här! Mer hinns inte med, men så är det ibland!
 
Koncentrationslägert Dachau
 
Massa bussresande i sol och påskafton i bussen
 
Vattentornet i Vukovar, i Kroatien, vårt första stopp relaterade till Kriget i Bosnien.
 
Det var blåsigt i Vukovar, men det var varmt och skönt! Elin var fotograf till denna blåsiga...
 
ÄNTLIGEN FRAMME i Sarajevo, en fantastisk stad!
 
Tunneln som byggdes och användes under belägrigen av Saravejo under kriget. 800 meter långt, 1 meter bred och 1,6 meter hög. Allt som transpoterades ut och in i staden gick genom denna tunneln under belägringen.
 
Halvdag i Sarajevo, underbar stad, vackra byggander, Bosnisk mat och bakelser, markander och härlig shopping. Liten egen upptäcksfärd. Ett hus i gåva från en skola, där besöket var mer än oplanerat. Solig hemväg till hotellet Saraj!
 
En väldigt tung dag i Srebrenica och Potocari, en av de tyngsta i mitt liv tror jag.
 
Sista kvällen i Sarajevo. Alkoholfri öl från lokala bryggeriet, turkiskt kaffe och en sista titt på utsikten.
 
Mot stadens Mostar, för att kolla på den gamla bron och se staden där blodiga stiridiheter mellan bosniaker och bosnienkroater ägde rum 1993.
  
Ett av de sista stoppen bli vackra Split i Kroatien. Från snö till palmer på en vecka!
 
Avslutar detta med en gruppbild på den underbara gruppen jag åkte med, 600 mil, sju länder på 11 dagar tillsammans, och de kommer nog förbli vänner till mig för livet!
 
 
 

Blev med ny tavla och bytte look

Nu är det äntligen helg och solen strålar ut! Ska snart ut och sätta mig i solen å läsa Antikvärlden..smaskigt! Jag hade en himla bra torsdagskväll denna veckan. Jag spenderade eftermiddagen och kvällen med Fia och Willy. Vi åt sushi och hembakade bullar. Fia, som är skitbra på sånt, färgade mitt hår. Sen när Willy hade somnat drack vi vin hon klippte en ny frisyr på mig, och jag belv så jäkla nöjd ska ni veta! Kort, mörkt och lite 50-tals inspirerat!
 
Hon lyckades dessutom övertala mig att låta mig bli sminkad, och det var ju en upplevelse eftersom jag aldrig gör det annars. Kände knappt igen mig i spegeln, men tjejen som glodde tillbaka på mig i den såg himla snygg ut iallafall!
 
 
Älskar den lilla locken på kinden, den kommer få hänga med ett tag den!
 
Som grädde på mosest fick jag en fantastisk tavla av Fia, en uggla med mig och min personlighet som inspiration. Så himla fin!
 
Den åker upp på hedersplats i nya lägenheten, när jag nu får den! Jag ska faktist åka och titta på en lägenhet imon, spännade! Nu solen, senare ikväll blir det grillpermiär hos Diana!

Hemma igen, hade jag fått välja hade jag fortfarande varit där!

Denna resa är en av det bästa mest vettiga saker jag har gjort i mitt liv! Jag har varit med om saker och lärt mig saker jag aldrig kommer glömma. Resan har varit fylld av intryck! Glädje & sorg. Dagarna har varit lärorika, tunga, hemska, roliga och underbara! Jag ska försöka hinna med att lägga upp bilder, men det är mycket jobb nu och så håller jag på å skriver en föreläsning om Bosnienkriget som jag ska hålla på min gamla högstadieskola, så fullt upp...men bilder kommer!
 
Bjuder på ett litet smakprov, med utsikten över min nya kärlek, Sarajevo! Älskade den standen och ville så himla ogärna lämna den, men jag lovar Sarajevo, vi ses snart igen!!
 
 
Puss på Sarajevo!
 
 
Delar av det fina resesällskapet! Erna, Elin, Jag, Gustaf och Pontus!
 
 
"Funderar du på att INTE åka hit, TÄNK efter igen" typ..

Nu åker vi!

Precis nu avgår bussen mot Bosnien! Jag lämnar lite klipp till er att se under Påskhelgen, de är två av de klippen vi har sätt under temahelgen och de förträffar vi har haft. Jag vill vara för väldigt starka bilder, men vill samtidigt be er att se dem.
 
Nyheterna 20 år sedan krigets början:
http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=Bv-kZhqmAPc&feature=endscreen
 
Kriget i Mostar:
http://www.youtube.com/watch?v=Ipua2Mh_F_c
 
Lämnar också ett litet boktips, Zlatas dagbok. Zlata är en 11 årig flicka som skriver om kriget i staden Sarajevo. Läsaren får en väldigt bra känsla för hur det var att leva i Sarajevo under kriget, samtidigt är det så sorligt att läsa om ett barn som blir bestulen på sin bardom och ett tryggt liv.
 
Länk
 
Glad påsk på er!
 
 
 
 

Nu äntligen, Ferids berättelse

I något av de tidigare inläggen skrev jag att jag skulle skriva om varför kriget i Bosnien skedde överhuvudtaget. Jag kommer inte hinna gör det innan vi åker nu på torsdag, kanske att jag kommer hinna det när jag kommer hem. Men annars tycker jag att de som är intresserade ska lyssna på det radioprogram ”Svenskar i Bosnien” som jag länkade till i ett tidigare inlägg. Det ger en bra förklarning där.

 

Men nu över till Ferids berättelse. Ferid var som jag nämnt tidigare och föreläste på en av för träffarna inför resan. Hans historia och framförallt hans budskap var så viktigt, och jag känner att jag ville dela med mig av det på något sätt.

 

Det som man behöver veta om kriget innan man läser Ferids berättelse är att det utkämpades mellan, serber som är ortodoxa, kroater som är katoliker och bosniaker som är muslimer. Det finns ingen av parterna utan skuld i kriget, alla sidor utförde fruktansvärda saker. Ferid är muslim, bosniak, och bodde i ett område som ockuperads av bosnienserberna. Resan jag gör till Bosnien är med Röda korset, som är en obunden organisation, som har grundprinciper som tillexempel opartiskhet och neutralitet. Därför lär vi oss om konflikten utan att ta ställning och vi lär oss om det som hände sett från alla sidor. Ferids berättelse av kriget är sett ur ett av perspektiven. Bara för att jag i egenskap av Röda Korsare inte ställer mig på någons sida betyder inte det att jag inte tycker att det som gjordes mot Ferid inte var fel. Det var verkligen fruktansvärt, det som folket från alla grupper i Bosnien utsattes för. Omänskligt och grymt!

 

Det han berättade var hemskt att lyssna på och under berättelsens gång la han hela tiden stor vikt vid att det är viktigt att vi vet vad som har hänt i historien, vad människor faktiskt är kapabla till, för att motverka att det händer igen. Han sa att han aldrig trodde att krig och etisk rensning kunde ske i hans liv och trygga värld. Ferid berättar att han hade hört berättelsen från andra världskriget med att det ”bara gick från ena örat till det andra”. Han trodde inte krig kunde hända igen i hans land, och så tänker nog många av oss här i Sverige också. Men lika osannolikt som det är för oss var det för Ferid med ett krig, och ett krig blev det. Kunde det hända där, kan det också ske i andra länder Sverige inräknat, därför måste vi lära oss av mänsklighetens misstag.

 

Ferid berättar att som han ser det handlar inte kriget om religion och etnisk tillhörighet allra först, utan snarare om politik. Han berättar att det var propagandafilmer som fick människor av olika religion och etnicitet att vända sig mot varandra. Detta skedde bara över en natt, Ferids bästa vän bröt kontakten från ena dagen till den andra bara för att han hade en annan religionsåskådning än Ferid. Ferid berättar att han inte trodde att det var sant, att något sådant bara kunde ske, att man kunde förvandlas till fiender så snabbt.

 

Tiden från fred till fullt krig och förtyck i Ferids by gick mycket snabbt. Det första som hände var att de som inte var serber inte fick handla i mataffären, den bevakades av beväpnade vakter. Situationen i det ockuperade området blev mer och mer stressad och pressad, man hoppades på hjälp från NATO men inget hände. De styrande började dela upp makten och styret mellan de tre olika parterna. Detta pågick i ungefär 15 dagar och under den tiden försvann många viktiga nyckelpersoner spårlöst, förmodligen avrättades de för att röjas utvägen. Serbisk militär började skjuta mot muslimska områden och till sist samlades många av dem ihop fördes till koncentrationsläger.

 

Mycket av de hemska händelserna under kriget filmades. Det var ju ändå i början på 1990-talet och tekniken hade kommit långt. Det var fullt möjligt för omvärlden att ta del av det som hände i landet i nyhetssändningar och liknande men trots det fruktansvärda som fanns filmat gjorde omvärlden något för att stoppa det. Det går fortfarande att hitta många av de klippen på t.ex. youtube. Kriget hann pågå i flera månader innan omvärlden reagerade och innan det kom hjälp, och hjälpen som kom var för knapp (hör mer om det i radioprogrammet).

 

Tillslut omringades Ferids by, Ferid och hans bror och pappa fördes till förhör av Ferids före detta bästa vän. Under förhören skildes fäder och söner åt och det användes både kroppslig tortyr, som misshandel och psykiskt tortyr för att förhöra ”fångarna”. Den psykiska tortyren kunde gå till så att man sköt sonen framför ögonen på fadern eller tvärt om, eller hotade med att göra det.

 

När förhören var över fördes Ferid, fadern och brodern till ett koncentrationsläger. Förhållandena där var fruktansvärda med misshandel, ingen sömn, ingen mat och inget vatten och detta var mitt i varmaste sommaren. Detta med att inte ens ha tillgång till rent vatten vara något som hade satt djupa spår hos Ferid och det försökte han förklara för oss. Att de förlorade den sista saken de flesta av oss kanske tar förgivet idag, vatten.

 

Under tiden i lägret kom Röda Korset dit och ville hjälpa fångarna och också att hjälpa dem att få skriva brev hem till sina familjer. Ferid och hans bror valde att inte skriva, vilket var tur. För efter att Röda Korset att lämnat lägret straffades alla som hade skrivit ett brev, dagen efter släpptes Ferid, hans bror och två till andra fångar . På vägen från det ockuperade området var de tvungna att passera en rad vägspärren. Vid en av vägspärrarna vaktade en gamla vän till Ferid som var serb. Helt utan anledning började den före detta vännen att misshandla Ferid, ytterligare en gammal vän dök upp och började slå han också. De slutade inte förrän en tredje vakt sa åt dem att sluta, då släppte de iväg Ferid, men de sköt efter honom. En av kulorna träffade Ferid i ryggen, men han kom undan. Jag har så svårt att förstå hur kan det gå så långt, hur kan ett sådant starkt hat helt plötsligt blossa upp mellan vänner bara för att man tillhör olika etniska grupper? Hur kan man slå och skjuta på en person som förr har varit ens vän. Detta måste vi förhindra att det händer, och det gör vi genom att åka till Bosnien och se och lära av konsekvenserna som blev där när man förlorar toleransen till varandra. Ferid klarade sig från kriget, och hamnade tillslut i Sverige men han har planer på att flytta tillbaka till Bosnien med sin familj, och han åker tillbaka dit minst en gång per år. Han saknar sitt Bosnien.

 

Det som framgick i berättelsen är att Ferid är otroligt besviken på att omvärlden inte reagerade mer på det som hände i Bosnien. Att inte folket fick mer hjälp och skydd.  En av huvudanledningarna till att han var hos oss och berättade sin historia är just att vi i Sverige, vi ungdomar som är de som är framtiden, måste reagera mer när liknande händelser sker innan de får sådana katastrofala följer som de fick i Bosnien. Vi ska inte bara reagera när det sker inom vårt eget lands gränser, vi måste också reagera när det sker i andra länder. Vi måste ställa upp för våra med människor och visa att vi finns!

 

Efter att Ferids berättelse är slut säger han en av det sakerna som nog berör mig mest under hela kvällen. ”Jag är glad att jag kan komma och berätta detta för människor som vill lyssna, men nu kommer det vara väldigt jobbigt för mig i en vecka fram över”. Att han ställer upp, lyfter på locket till allt det jobbigt och ger oss chansen att ta del av hans berättelse är både modigt och storartat gjort av honom. Detta kommer jag vara Ferid evigt tacksam för, tack!


Söndagssol, Julia och våfflor

Igår fick jag under dagen en välbehövlig paus i det intensiva bostadssökandet, Julia kom och hälsade på och vi gjorde supergoda våfflor och pratade om allt mellan himel och jord, så som det brukar bli. Behöver inte säga att det var trevligt, för det tycker jag säger sig själv!
 
 
Gamla våffeljärn är dom bästa! Jisses vad snabbt det gick!
 
 
Det blev lite smörgås och goda kakaor också, det var ju ändå söndag liksom!
 
 
 

Saint Patrick's Day

Hade en himla trevlig och väldigt spontan lördagskväll igår. Pappa kom in till stan eftersom mamma inte är hemma i helgen. Vi tänkte att vi skulle ut och äta någonstans. I Kalmar finns det en ganska nyöppnad Irländsk pub, O'reilly's, och dit tänkte vi gå. Utan en tanke på (inte jag iallafall) att det under helgen har pågått Saint Patrick's day firanden. Med en himla tur lyckades vi få ett bord och helt plötslig befann vi oss i världens trevligaste stämmning. God öl, god mat och irländsk lajvmusik! Det spontana stannade dock inte där, efter en himla god gryta med lamm och Guinness och en kladdig chokladkaka till dessert, gick vi på bio, "Trollkarlen från Oz" i 3D. Snacka om att ha tur i spontatiteten och vilken bra kväll det blev!
 
Blev tyvärr bara blurriga mobilbilder..

Nu har jag valt, här är mitt liv!

Länk
 
LINKÖPING OCH KULTURVETENSKAP! Så kommer mina tre kommade år att se ut! Idag, om allt gick bra (har gjort ett tidsinställt inlägg, jobbar massvis nu), har jag sökt Kulturvetenskap i Linköping. Det är en treårig utbilning som lederfram till "Kulturvetare". Vad ska du bli när du blir stor Karin? Kulturvetare! Jag är verkligen så sugen på att börja läsa! På kulturvetenskapen läser man bland annat epokstudier, inom områderna historia, filosofi, konst- och litteraturvetenskap och hur dessa tre komponenter har påverkat varandra. Det kommer också bli mycket källkritik och kulturvetenskapliga metoder bland annat, underbart helt enkelt! Som den ljuvaste musik i mina öron.
 
 
Detta innebär ju att jag måste flytta ifrån min älskade lägenhet i augusti. Jag har förlikat mig med tanken och just nu är jag väldigt sugen på att få inreda en ny lägenhet. Kommer inte ha det som jag har nu, bara hälften av alla möbler och prylar får följa med (kommer nog inte ha plats för mer, studentboende..). Så nu ska jag bara hitta den där nya lägenheten, jag är i fullgång med letadet. Vet ni nått om boende i Linkan, hör av er till mig!
 

Gammelmormor Astrids klocka

 
I helgen fick jag min gammelmormor Astrids klocka. Astrid är min pappas mormor och hon är en väldigt viktig person i mitt liv. Jag har varit väldigt mycket hos henne när jag var liten och jag ser väldigt mycket av mig själv i henne. Jag har definitivt ärvt mitt utseende från henne, för jag är väldigt lik både Astrid och farmor. Astrid fyllde 98 år i januari, hon börjar bli väldigt gammal, men känner oftast igen mig när jag är där och hälsar på.
 
Jag är så glad över klockan, den kommer verkligen påminna mig om henne varje gång jag har den på mig.

Temahelg, 20 dagar var till Bosnien del 1

Ojojoj, nu är jag så full av intryck, tankar och kunskap att jag knappt vet var jag ska göra av allt eller mig själv. Från igår kväll från till idag eftermiddag har jag varit på temahelg på Ljungnäs inför Bosnienresan. Jag har längtat, och det var helt klart värt väntan för det var verkligen en toppen helg! På fredagskvällen blev det bland annat praktisk info kring resan, finfint skådespel framfört av resans ledare. De berättade historien om Röda Korsets grundare Henry Dunant och hur organisation grundades. Visste du att Röda Korset har vunnit Nobels fredspris hela tre gånger, efter första världskriget, efter andra världskriget och 1963, då organisationen varit verksam i 100 år. Henry Dunant var den första som vann fredspriset 1901, och det vann han för grundandet av Röda Korset. Efter den gemensamma samlingen fick vi fritid att utmana varandra i sällskapsspel och ett litet kuddkrig innan sovdags, himlans trevlig kväll!
 
 
Elin, som kommer vara min rumskompis under resan! Både jag och hon klarade snarktestet så det kommer gå galant! Nedan är Elin och Becca i vilt kuddkrig!
 
 
 
 
 

Ni får vänta..men får ett vårris istället

Jag hade tänkt att jag skulle kunna lägga upp en text om föreläsarens Ferids berättelse idag, han som hade genomlevt och överlevt kriget i Bosnien. Men jag får inte till det riktigt, och vill dubbel kolla vissa saker med de minnesanteckningar vi kommer få ut från den kvällen. I helgen är det dags för temahelg, längtar, och förhoppningsvis kommer texten starx efter det.
 
Det blir ingen text idag, men det finns ändå nått litet fint att visa. Mitt vårris, som någon gång inom snart framtid kommer förvandlas till påskris! Jag fick låna så himla fina små glasdroppar av mamma att hänga i riset som står i köket och som jag blir glad av att se varje gång jag går in där. De har redan börjat slå ut, och de är så härligt med den första lilla illgröna grönskan!
 

En ny Karin

 
Tack Lena! Tror aldrig det kommer få vara långt igen!

Tidigare inlägg
RSS 2.0