Om hopp

Jag blir så ledsen och trött i hjärtat, och arg, att vårt samhälle att vårt land har röstat fram ett främlingsfientligt parti till tredje största i Sverige, och att de dessutom leker både offer och sluga mobbade på engång i det svenska politiska systemet! Jag förstår inte hur man kan tänka att inte alla människor räknas, ska få vara med och betyder något, att toleransen kan vara så låg bara för att vissa människor är rädda för det nya och okända. Speciellt när det ofta är fråga om liv och död, LIV och DÖD.

 

 (Glasfönster i Kyrkan av bästa Erik Höglund)

 

Men för ett par månader sedan fick jag uppleva något som gjorde att jag kände att det endå finns en stimma ljus i det gråa (bruna)…

Jag följde med min farmor på en invigningsgudstjänst i Borgholms kyrka på Öland, det som skull invigas var en mässhake som farmor vävt! I kyrkan var det en kvinnlig präst och en kvinnlig kyrkoherde dagen till ära. Med i församlingen fanns ett par både vuxna och barn från asylförläggningen i Borgholm. Under gudstjänsten var det en av de unga killarna från förläggningen som kom fram och sjöng en, som jag tror var en slags psalm, på hebreiska eller om det var arabiska. Mäktigt och väldigt vacker var det i alla fall.…jag sitter nästan lite chockad. Mina fördomar säger att de flesta på Öland är ganska inskränkta och negativt inställda till det mångkulturella, och här sitter jag och upplever en sjukt mångkulturell gudstjänst!

Under kyrkkaffet efteråt pratade jag med kyrkohedern och berättade att jag verkligen uppskattade inslaget med psalmen, och då gjorde hon mig uppmärksam på ytterligare en sak. Under gudstjänsten hade det delats ut nattvarden och alla hade gått upp och tagit emot den av den KVINNLIGA kyrkoherden, och som hon sa ”Det finns vissa av mina kollegor som inte vill ta emot den av mig bara för att jag är kvinna, men ingen hade något problem med det idag”. Hur coolt är inte detta, sista stället på jorden, på Öland i en Kyrka, jag tänkt mig finna så mycket värme, tolerans och öppenhet.  Jag åkte där ifrån, lite mer hoppfull om vårt avlånga land än jag varit innan jag åkte dit!

 

(Min piffiga farmor och mässhaken och prästskrud som hon har vävt och sytt!)
 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0